Proggborgen i Göteborg. Sprängkullen. Musikrörelsens paradställe.

      Alla tycks ha sin egen bild av vad Sprängkullen egentligen var.

 Alla jag pratar med har sin bild. Både dom som var där och dom som inte var 
där men känner till det.
Kanske är det där vi ska börja, att berätta historien om vad Sprängkullen var. Paritpolitiskt obunden, men helt klart politisk och socialistisk. Ett  ställe som ordnade solidaritetsmöten och stödspelningar för 
befrielserörelser och strejkande arbetare.  Alkoholfritt, propert och rent med dukar och blomkrukor på cafe´borden. Och samtidigt ett ställe med helt fantastiska, magiska konserter. 
Men också ett ställe att träffas på, ta en fika och diskutera eller 
bara träffa kompisar. En plantskola för massor av band, en musikscen 
som “alla” gick till. En “fri” teaterscen. Musikverkstan. För dom 
flesta jag pratat med är det musiken som dominerar i minnet.
Som jag ser det stod Sprängkullen på två ben: tydlig socialistisk 
inriktning, men olika partier och partilösa var med, ibland var de 
politiska motsättningarna stora, men detta ledde till en politisk 
skolning och ställningstagande hos väldigt många som bara kommit dit 
för musiken och för att det var skoj att vara med.  Och det är inte 
fel att ha roligt…
Allt hände i en tid när det var så tryggt att leva att man kunde ägna 
sin  fritid åt att jobba ideellt för något men trodde på och inte 
hela tiden måste ägna sig åt att “sälja in” sitt projekt .

Anneli